And there it was
Detta är ett fenomen som absolut ingen kommer undan: Svartsjuka. Hur man än vänder och vrider på det, hur mycket man än intalar sig själv att "Neej nej, jag? Svartsjuk?!", så är alla det mer eller mindre. Så vad gör man då när den kryper på?
Jag vet ju hur jag reagerar, jag blir tyst och försöker låtsas som att allt förbigår mig men när jag egentligen vill lägga mig på golvet och skrika som en bebis. Men i stället sitter jag där, surmulen och bara väntar på att personen i fråga ska läsa mina tankar och fatta precis vad jag vill. Men nej, telepati är inte något många behärskar.
Att jag reagerar så är inget jag är stolt över, att inte kunna lita på folk är jobbigt i sånna situationer, men det är så jäkla svårt att komma ifrån det. För hur mycket jag än litar på någon så blir jag vid någon punkt svartsjuk, hur jag än vänder och vrider på det. Och hur förklarar man det för någon, "Jag litar på dig men ändå inte-ish"..... *Hehe he*
Nej, svartsjuka är en jävla förbannelse!!!
Nu har jag inte tid att skriva, sluta vara patetiska och gå ut!!
You know you love me!
Jag vet ju hur jag reagerar, jag blir tyst och försöker låtsas som att allt förbigår mig men när jag egentligen vill lägga mig på golvet och skrika som en bebis. Men i stället sitter jag där, surmulen och bara väntar på att personen i fråga ska läsa mina tankar och fatta precis vad jag vill. Men nej, telepati är inte något många behärskar.
Att jag reagerar så är inget jag är stolt över, att inte kunna lita på folk är jobbigt i sånna situationer, men det är så jäkla svårt att komma ifrån det. För hur mycket jag än litar på någon så blir jag vid någon punkt svartsjuk, hur jag än vänder och vrider på det. Och hur förklarar man det för någon, "Jag litar på dig men ändå inte-ish"..... *Hehe he*
Nej, svartsjuka är en jävla förbannelse!!!
Nu har jag inte tid att skriva, sluta vara patetiska och gå ut!!
You know you love me!
Kommentarer
Trackback
