never smile on mondays!
Så, då var det måndag... IGEN!!! Kan ingen jävel bara ta bort måndagar, eller åtminstånde göra det till en internationellt ledig dag. Ingen borde behöva jobba på en måndag, på måndagar ska man vila upp sig efter helgen. Och därmed basta!
Och för att följa detta ämne som jag nu börjat med så kom jag att tänka på en smärre intressant sak idag när jag satt på tunelbanan. Alla, och jag menar ALLA hatar måndagar. I en tunnelbanevagn med kanske 40 pers är det inte en enda jävel som ler. Alla ser ut som världen kommer sprängas om 2 sekunder, snart kommer tidvattensvågen från "Days of tomorrow" att skölja över varenda en! Och det ledde mig till nästa tanke, att någon morgon sätta sig på tåget och le. Inte typ ett litet drygt Paris Hilton-leende, utan ett riktigt boomchakalack-leende, mungiporna ska för fan snudda öronen! Bara för att se folks reaktion. Skulle dom tycka att jag var galen? Förmodligen. Det har blivit som nån skum norm att man inte får le på måndagar. Och när jag tänker efter så gör jag inte det heller. Aldrig. Oftast inte speciellt mycket på hela dagen. Man går bara och längtar tills måndagen tar slut, för då är man en dag närmare fredag! Power to mondays i say!
Jag ska införa en ny norm, att le på tunnelbanan! Operation Smiling Mondays!
Så, nu när jag har fått det ur mig så kan vi gå över till nästa ämne, nämnligen helgen.
Fredagskvällen spenderades delvis på Café Opera, tog lite vimmelbilder och kände mig allmänt felplacerad! Mycket människor som (jag tror) antog att man skulle veta vilka de var, men eftersom jag har lika stor koll på Sveriges kändisar som en apa kan räkna så förstår ni nog hur bra det gick. Kände igen en dock, Ellen Fjaestad, Eva från Eva & Adam för alla som levde i början av 2000-talet ^^ Riktigt gullig tjej må jag säga! Och jag som följt Eva & Adam som liten så kändes det på något sätt lite nostalgiskt att stå där och fråga henne vad hon tyckte om nya Café Opera när jag senast såg henne var på tv som den lilla blonda tjejen Eva. Blond var hon fortfarande, men hon var inte 11 längre ^^.
Var dessutom ovanligt många paljettklänningar, något jag inte väntade mig att se. Sen när blev det modernt igen? Det var nästan så att man undrade när Diana Ross & The Supremes skulle hoppa fram.!
Efter Café lé Operaa(kom ihåg, ÖVERDRIVEN fransk brytning!) begav jag mig till kulturhuset, fick psykbryt över att det var så kallt, Dogge hade nog kul där jag stod och svor samtidigt som jag garvade åt hela situationen. Åh juste, mina fötter gjorde ont som satan också! Som strösslet på glassen liksom. Till slut hittade vi iaf Petra,Tony och Hubbe, Tony var inte svår att missa där han sprang runt i sin helgröna overall och läbbiga gamla pilotbrillor från vad jag skulle gissa på Andra världskriget ^^
Så där stannade vi till tolv, satt och chillade på en av kulturhusets många soffor, där resten av de pigga mäniskorna sprang runt och hade allt möjligt för sig (cirkusfolk you know :P). Man inser att man har skumma kompisar när människor runt om börjar filma dom. Men jag älskar det, konstigt e min grejj liksom. Normalt är tråkigt, normer är tråkigt, konstigt är bra och normer är till för att brytas, samma gäller regler.
På Lördagen vaknade vi lagom sent, tog en varm dusch, käkade frukost och kollade på film. Lugn skön chilldag. Drog hem och gjorde mig i ordning för Rave, åkte ut till Häggvik (?) och hittade till slut stället. Fin lokal, lite väl öppen dock, och kunde vart trängre och lite mindre fjortisar. Tror bestämt att det stod på Badboll att skicka endast vidare inbjudan till "rätt människor". Tror knappast dom räknas som rätt människor, om ens människor över huvudtaget...
Nej, nu har ni fått veta i stort sett hela min helg alldeless för detaljerat, börjar få skrivkramp! (dagens i-landsproblem DELUXE!)
Ha en bra måndag, and remember, keep on smiling! It´s smiling mondaay!!!
You know you love me!
Och för att följa detta ämne som jag nu börjat med så kom jag att tänka på en smärre intressant sak idag när jag satt på tunelbanan. Alla, och jag menar ALLA hatar måndagar. I en tunnelbanevagn med kanske 40 pers är det inte en enda jävel som ler. Alla ser ut som världen kommer sprängas om 2 sekunder, snart kommer tidvattensvågen från "Days of tomorrow" att skölja över varenda en! Och det ledde mig till nästa tanke, att någon morgon sätta sig på tåget och le. Inte typ ett litet drygt Paris Hilton-leende, utan ett riktigt boomchakalack-leende, mungiporna ska för fan snudda öronen! Bara för att se folks reaktion. Skulle dom tycka att jag var galen? Förmodligen. Det har blivit som nån skum norm att man inte får le på måndagar. Och när jag tänker efter så gör jag inte det heller. Aldrig. Oftast inte speciellt mycket på hela dagen. Man går bara och längtar tills måndagen tar slut, för då är man en dag närmare fredag! Power to mondays i say!
Jag ska införa en ny norm, att le på tunnelbanan! Operation Smiling Mondays!
Så, nu när jag har fått det ur mig så kan vi gå över till nästa ämne, nämnligen helgen.
Fredagskvällen spenderades delvis på Café Opera, tog lite vimmelbilder och kände mig allmänt felplacerad! Mycket människor som (jag tror) antog att man skulle veta vilka de var, men eftersom jag har lika stor koll på Sveriges kändisar som en apa kan räkna så förstår ni nog hur bra det gick. Kände igen en dock, Ellen Fjaestad, Eva från Eva & Adam för alla som levde i början av 2000-talet ^^ Riktigt gullig tjej må jag säga! Och jag som följt Eva & Adam som liten så kändes det på något sätt lite nostalgiskt att stå där och fråga henne vad hon tyckte om nya Café Opera när jag senast såg henne var på tv som den lilla blonda tjejen Eva. Blond var hon fortfarande, men hon var inte 11 längre ^^.
Var dessutom ovanligt många paljettklänningar, något jag inte väntade mig att se. Sen när blev det modernt igen? Det var nästan så att man undrade när Diana Ross & The Supremes skulle hoppa fram.!
Efter Café lé Operaa(kom ihåg, ÖVERDRIVEN fransk brytning!) begav jag mig till kulturhuset, fick psykbryt över att det var så kallt, Dogge hade nog kul där jag stod och svor samtidigt som jag garvade åt hela situationen. Åh juste, mina fötter gjorde ont som satan också! Som strösslet på glassen liksom. Till slut hittade vi iaf Petra,Tony och Hubbe, Tony var inte svår att missa där han sprang runt i sin helgröna overall och läbbiga gamla pilotbrillor från vad jag skulle gissa på Andra världskriget ^^
Så där stannade vi till tolv, satt och chillade på en av kulturhusets många soffor, där resten av de pigga mäniskorna sprang runt och hade allt möjligt för sig (cirkusfolk you know :P). Man inser att man har skumma kompisar när människor runt om börjar filma dom. Men jag älskar det, konstigt e min grejj liksom. Normalt är tråkigt, normer är tråkigt, konstigt är bra och normer är till för att brytas, samma gäller regler.
På Lördagen vaknade vi lagom sent, tog en varm dusch, käkade frukost och kollade på film. Lugn skön chilldag. Drog hem och gjorde mig i ordning för Rave, åkte ut till Häggvik (?) och hittade till slut stället. Fin lokal, lite väl öppen dock, och kunde vart trängre och lite mindre fjortisar. Tror bestämt att det stod på Badboll att skicka endast vidare inbjudan till "rätt människor". Tror knappast dom räknas som rätt människor, om ens människor över huvudtaget...
Nej, nu har ni fått veta i stort sett hela min helg alldeless för detaljerat, börjar få skrivkramp! (dagens i-landsproblem DELUXE!)
Ha en bra måndag, and remember, keep on smiling! It´s smiling mondaay!!!
You know you love me!
Kommentarer
Trackback
