Om allt och ingenting

De senaste dagarna har inte varit mina, så att säga. Det har regnat regnat och guess what! Regnat lite till. Och inget partyhumör inom de närmaste 100 milen vankas för Sarah, dödare än Tjernobyl är inte att överdriva. Har just nu ont i huvudet, käken (munsår) och läppen(finne). Alla de värsta åkommorna har intagit min kropp, alla fester flyttat till andra sidan landet och vettiga människor? Poff. Borta! Nu luktar det kanelbullar också, darn!

Och den enda dagen jag faktiskt försökte göra något vettigt, så bajsade någon jävla unge i poolen. Oh ja, vi var och badade, på sydpoolen närmare bestämt. Åkte den 45 minuter långa tågfärden ut till ingenstans (tro mig, det är ingenstans, sl-tåg går inte längre=ingenstans) och gick den pissblöta vägen till badet. Kommer in i värmen, badar nån timme, går upp och käkar, och vad hör vi då? Jo, den lena speakerrösten som säger "Vi vill be alla besökare att gå upp ur äventyrsbadet omedelbart, det kommer vara avständ i 1,5 timme pga olycka.". Så, Hemlis går fram till närmaste badvakt för att lösa mysteriet, och vad svarar hon? Jo "Det var bajs". Helt sonika, det var bajs. Inget mer, inget värre, i alla fall lät det så på henne. Så bajset hade alltså erövrat poolen och vi var fast med motionsbanorna och en jaccuzzi fylld med människor som inte sett en rakhyvel på de närmaste tio åren.

Just det förstår jag inte. Hur kan man bara sluta raka sig? Jag syftar främst på kvinnor i detta fall, eftersom jag finner vår kroppsbehåring vidrigast. Jag menar, lite=acceptabelt. Nationalskog=HJÄÄLP!
Och där ska jag behöva stå, mitt i ett duschrum, och man skulle lika gärna kunna tro att man är djupt inne i en av sveriges mörka skogar.  Det är hår.... ÖVERALLT!! Har övervägt idén att gå och dela ut engångsrakhyvlar med instruktioner till. Alltså snälla, bara lite? Ansa lite i barrskogen? Please?
Mommie... I´m scared!

Back to buisness. När kommer man egentligen till det stadiet att man lägger sin gamle vän Raken på hyllan och odlar en fridlyst lövskog mellan benen? Jag skulle kunna sitta inne för dödstraff och ändå sitta och krama min lilla rosa rakhyvel. Better to die in style i say. Och ja visst, klaga på att barnen, jobbet, handling, städning och allt det andra jobbiga tar upp all din tid. Men du måste väl duscha i alla fall? Eller? kanske inte.... Tar väl en två-tre extra minuter att dra fram rakhyveln och sen e det klart! Inte så jobbigt faktiskt.
Nu kommer säkert alla feminister i det här landet vilja döda mig. "hur kan du sitta och säga att kvinnor ska raka säg, vägra och stå upp mot männen!". Ja, kanske det men om allla män slutar raka sig så kommer det sluta med att att Gandalf kommer vandra lite här och var inom en snar framtid. Tänk dig att vakna upp brevid en snubbe som har lika långt hår från hakan som du har från huvudet. 
Tänk om alla skulle rakvägra, vilka fina mattor vi skulle få!

Så, nu tror jag att jag har sagt mitt. Jag står bakom armén av rakande människor, jag tror på rakhyvlar! Men det gör uppenbarligen inte alla andra. Jag lider med deras män, creds till de som överlevt!



Straight from the woods!
You know you love me

Sarah ll you say tomato i say fuck you säger:
Va glad att du inte käkar p-piller och har värre hormonrubbningar än en bergochdalbana! jag trodde världen skulle gå under igår, och fem min senare var jag jätteglad... creeyp

Sarah ll you say tomato i say fuck you säger: creepy*

Martin säger: soooovaa... YAY TJOHO!! ... OUÄÄÄÄ!!... jag vill sex.... eller va? sooovaa... WEEE!!

Martin säger: den typen?

Sarah ll you say tomato i say fuck you säger: jaa typ... fast mer GAAAH JAG VILL DÖÖ.... ÅÅH VILKA FINA BLOMMOR.... BLÖÖ JAG HATAR ALLT.... WIIEE JAG ÄLSKAR LIVET

Martin säger: intressant


Hahaha bara älskar våra msn-konversationer ibland!

Kom på att min pojkvän kanske inte gillar att jag kallar honom "min pojke" i mina blogginlägg. Så nu rättar jag mig: "Min otroligt maskuline och manliga kille"! There you go honey ; )

Jag har mina stunder ;P

Back to buisness!

Blondinbella, Kenza, Kissie och alla dessa ofantliga mängder bloggar, som i det stora hela ser ungefär likdana ut. Ska inte säga att min är unik, det är den verkligen inte. Men vad jag skriver hoppas jag skiljer sig från andras. Jag vill inte vara mainstream, jag vägrar att lägga upp"dagens outfit" och jag förväntar mig inte att någon ska läsa min blogg. Sen blir jag självklart glad om någon gör det och ger mig respons, men till att börja med skriver jag den för min egen skull. Det är min dagbok, mitt livs memoarer. Framför allt för att det är så mycket lättare att skriva på datorn, jag är helt enkelt för lat för att ta upp en penna och papper, som man ändå sedan slarvar bort, och skriva något vettigt.

Jag som trodde att mode endast innefattade kläder, accesoarer och skor. Men icke sa nicke, nu gäller det bloggar också! Och Cafeér. Och hundar. Och Latte. Och hur många läsare man har. Helt otroligt. Känns som jag tagit ett steg bakåt i utvecklingen, för jag hänger verkligen inte med, allt rullar på i en jäkla fart, och innan vi vet ordet så kommer väl donkens toaletter bli ett mode, för där syntes nämnligen Ebba Von Sydow försiktigt smyga in!

Tycker helt ärligt ganska synd om alla dessa bloggoffer, räknar faktiskt inte mig själv till den gruppen även om kanske många andra skulle göra det. Men jag syftar på dessa små, förvirrade tjejer som gör allt för att vara som blondinbella och Von Sydow, tragiskt. Skapa en egen stil, en egen nisch. Istället för att försöka kopiera någon annan. Det har alltid varit en av mina högsta värderingar, nämnligen att försöka (notera försöka) skapa en unik stil. Inget kommer egentligen vara helt unikt eftersom du aldrig är ensam om det (såvida du inte springer på huvet genom stan iförd en mankini dvs), utan det handlar mer om att trivas med sig själv. Och jag kan inte för min värld tro att dessa tjejer faktiskt gör det, trivs man med sig själv behöver man inte kopiera andra. Nu syftar jag inte på alla tjejer mellan 13-15, utan syftar på de extrema fall där det är så uppenbart. Man ska inte dra alla över en kam, som min lärare en gång sa.

Här kan jag ärligt säga att jag är stolt över min syster. Hon är inte som alla andra, och det är jag jävligt glad för, hon kanske inte har världens mest unika stil, än. Men samtidigt, sånt kan vara svårt att ha hunnit uppnå när man är 14. Jag själv var en förvirrad liten emopunkare när jag var 14, så hon äger mig där. Men ska inte kasta under stolen med att jag var orolig där ett tag, det var på tok för mycket foundation och fnitter i bilden, but no need to worry. Och nu är hon ju dessutom längre än mig..."%"¤!%#!!!! Jäkla unge!!

Så, då var det måndag... IGEN!!! Kan ingen jävel bara ta bort måndagar, eller åtminstånde göra det till en internationellt ledig dag. Ingen borde behöva jobba på en måndag, på måndagar ska man vila upp sig efter helgen. Och därmed basta!

Och för att följa detta ämne som jag nu börjat med så kom jag att tänka på en smärre intressant sak idag när jag satt på tunelbanan. Alla, och jag menar ALLA hatar måndagar. I en tunnelbanevagn med kanske 40 pers är det inte en enda jävel som ler. Alla ser ut som världen kommer sprängas om 2 sekunder, snart kommer tidvattensvågen från "Days of tomorrow" att skölja över varenda en! Och det ledde mig till nästa tanke, att någon morgon sätta sig på tåget och le. Inte typ ett litet drygt Paris Hilton-leende, utan ett riktigt boomchakalack-leende, mungiporna ska för fan snudda öronen! Bara för att se folks reaktion. Skulle dom tycka att jag var galen? Förmodligen. Det har blivit som nån skum norm att man inte får le på måndagar. Och när jag tänker efter så gör jag inte det heller. Aldrig. Oftast inte speciellt mycket på hela dagen. Man går bara och längtar tills måndagen tar slut, för då är man en dag närmare fredag! Power to mondays i say!
Jag ska införa en ny norm, att le på tunnelbanan! Operation Smiling Mondays!

Så, nu när jag har fått det ur mig så kan vi gå över till nästa ämne, nämnligen helgen.
Fredagskvällen spenderades delvis på Café Opera, tog lite vimmelbilder och kände mig allmänt felplacerad! Mycket människor som (jag tror) antog att man skulle veta vilka de var, men eftersom jag har lika stor koll på Sveriges kändisar som en apa kan räkna så förstår ni nog hur bra det gick. Kände igen en dock, Ellen Fjaestad, Eva från Eva & Adam för alla som levde i början av 2000-talet ^^ Riktigt gullig tjej må jag säga! Och jag som följt Eva & Adam som liten så kändes det på något sätt lite nostalgiskt att stå där och fråga henne vad hon tyckte om nya Café Opera när jag senast såg henne var på tv som den lilla blonda tjejen Eva. Blond var hon fortfarande, men hon var inte 11 längre ^^.
Var dessutom ovanligt många paljettklänningar, något jag inte väntade mig att se. Sen när blev det modernt igen? Det var nästan så att man undrade när Diana Ross & The Supremes skulle hoppa fram.!